VAD SÄGER DU, ULRIKA MYHR?
Ulrika har sedan 1985 arbetat med barnfysioterapi i Sverige och internationellt. Hon har bred erfarenhet av kliniskt arbete, forskning, produktutveckling, undervisning, författande och innovation med speciellt fokus inom motorisk utveckling och barnneurologi. Hon har anlitats som expert inom fysioterapeuterna, vid utbildningsradion, TV4 och av landsting och kommuner samt företag. Ulrika är nyskapande och en analytisk tänkare med lång erfarenhet från klinisk verksamhet. Hon besitter unik erfarenhet i framtagande av nya metoder för inlärningsstrategier av rörelser och motorisk utveckling.
Vilka är våra största utmaningar idag?
Att vända en negativ trend. Jag ser ofta hur rädsla för risker leder till åtgärder som får allvarliga konsekvenser. Till exempel har vår rädsla för plötslig spädbarnsdöd lett till att barn ofta ligger på rygg. Vi ser att barn som inte får ligga på mage påverkas på strukturell nivå i kroppen och som följd får vi psykisk ohälsa, vi får uppmärksamhetsstörning och inlärningssvårigheter i tidig ålder. Kunskapsbrist leder till att vi inte uppmärksammar problematiken och gör att människor får problem långt senare i sitt liv.
Vi fysioterapeuter, lärare och förskollärare och många andra som arbetar med barn har ofta en begränsad utbildning i barns motoriska utveckling och då vet man inte heller hur man ska bemöta ett barn som är sent i sin utveckling. Vi behöver bredda våra kunskaper för vi vet att motorik och intelligens är sammankopplade, hjärnan behöver problemlösa motoriska uppgifter för att utvecklas. Alla barn ska få chans att nå sin fulla potential.
Vad leder detta till på sikt?
Vi riskerar en population som får mindre intresse av att vara fysisk aktiva och det kan leda till depression och övervikt. Har du tidigt en motorisk aktivitet så är du mer benägen att vara aktiv senare i livet. Man ska börja så tidigt det går, redan när man är nyfödd. Vi som finns runtomkring barn behöver förmedla att de är okej att misslyckas. Om barnen inte får misslyckas så lär de sig inte, så är det med motoriken.
På Upp & Hoppa är man i framkant och motarbetar en trend som går åt fel håll
Vad HAR FÖRSKOLAN FÖR ROLL?
Förskolan har en viktig roll. Där sätter vi fullt fokus på barnet, uppgiften och miljön. Ett viktigt område är förskolans miljö både ute och inne, vi behöver se till så att den stimulerar barns motorik. Bort med alla plana underlag! Har man en bra miljö har man en bra grund för en automatisk motorisk inlärning.
Sedan är kunskapen hos personalen är oerhört viktig. Personalen är ju ryggraden gentemot barn och föräldrar och därför behöver man veta vad som är lämpliga utmaningar för olika åldrar och hitta olika sätt. Det handlar mycket om att kunna hjälpa barn som har det lite extra svårt med motoriken. Idag vet vi att barn med motoriska svårigheter löper större risk för utanförskap, där kan personalen i förskolan göra en oerhörd skillnad. Det kan till exempel handla om att barn får lägre självförtroende i sociala sammanhang och har svårare att ta kontakt med andra barn om det finns motoriska begränsningar. En bra miljö och medveten personal ger goda förutsättningar.
Leken är jätteviktig för inlärning och motorisk utveckling. Men leken har förändrats, den är inte IRL, om du förstår vad jag menar. Vi har en minskad fysisk lek och då lär man sig inte att veta var gränserna går i det sociala samspelet, i vissa fall går det att se aggressiva beteenden hos barn som följd av en okunskap att leka. Barn behöver få vara i fred och vara fysiska. Det är ett problem att vi alltid tänker på säkerheten och hjälper barnen med allt. Det är ett problem både till mans såväl som samhällsstrukturellt.
Idag vet vi att barn med motoriska svårigheter löper större risk för utanförskap,
där kan personalen i förskolan göra en oerhörd skillnad.
VAD KRÄVS FÖR ATT VÄNDA TRENDEN?
Om vi ska vända på trender behöver vi kunskap om barns lekmiljöer. Vi drar ned på antalet lekplatser och gör de säkra på ett sätt som skapar en annan risk. Barnen vill inte vara där och uppgifterna blir för enkla. Man ser risken för fall men inte risken för inaktivitet som är betydligt större. Vi behöver tillåta positiv risktagning i våra lekmiljöer.
Sedan handlar det också om styrdokument såsom läroplaner. I Danmark och Norge skriver man fram att vi ska vara aktiva och positivt risktagande varje dag, vilket kopplas till ökad förmåga att bedöma risk och mindre ångestproblematik längre fram. Äntligen verkar det nu vara på gång att man i den svenska läroplanen för förskolan skriver fram vikten av ökad fysisk aktivitet.
Och så finns det ju en uppsjö utav prylar för barn. Man tittar på säkerheten i prylen men inte själva funktionen. För mig är det obegripligt att uttryck som ”ergonomiskt” kan leda till att barnet blir svagt och tappar balans. Här kan man ställa sig frågan vem som ansvarar för de långsiktiga konsekvenserna av produkter som i verkligheten stjälper barns motoriska utveckling.
VAD FINNS DET FÖR GODA KRAFTER?
Till exempel Upp & Hoppa Akademien, deras perspektiv ligger helt rätt i tiden då vi får en alltmer försämrad motorik. På Upp & Hoppa är man i framkant och motarbetar en trend som går åt fel håll.
Men jag tror inte på förbud eller restriktioner, snarare behöver vi fler positiva krafter. Det är till exempel på gång att vi ska få barnfysioterpeuter i skolan. Vi har ett stort förändringsarbete framför oss med samhällsplanering, styrdokument, miljöer och kunskapsspridande. Men om vi klarar av det, då kommer vi att kunna skapa livsglädje för generationer framåt.